Efter den andra sträckan, på dryga 4500 km, från Doha, landar vi i Nairobi. Huvudbyggnaden ser mycket mindre ut än jag minns, och sliten. Värmen och fukten känns.
Visum är oändligt mer enkelt än man vågade hoppas på: vi blir på något sätt "utvalda" ur den allmänna röran av en funktionär som leder oss längs en vägg i salen till två glada immigrationsfunktionärer i luckor som visar vara utrustade med både ansiktskameror och fingeravtrycksläsare för fyra fingrar plus tummen. Allt det här kunde göra en ängslig, men när vi bjuder till med all swahili vi kan komma ihåg, så möter immigrationsluckan med all den kenyanska godmodigheten. Det hela tar mindre än fem minuter med erfoderliga stämplar, skanning av tio fingrar och ansiktet, och känslan är närmast som att ha träffat en gammal vän. Hakuna matata.
Vi får en bil in till Amani Gardens, Fridens trädgårdar, där vi övernattar först. Det är en fortsättning på ett gästhem som amerikanska mennonitmissionärer drev. Sedan 1964, får vi veta idag. Det betyder att vi bott här vid ärenden i huvudstaden 1964-68, 1970-73, 1992-96, och 2006. Idag blir det mera kenyansk charm. Två av personalen är "nästan" hemma från de orter vi tänker söka upp up-country (här är nästan alltid någon nästan släkt med någon). Lite som en stor familj.
Känns bra.
Visum är oändligt mer enkelt än man vågade hoppas på: vi blir på något sätt "utvalda" ur den allmänna röran av en funktionär som leder oss längs en vägg i salen till två glada immigrationsfunktionärer i luckor som visar vara utrustade med både ansiktskameror och fingeravtrycksläsare för fyra fingrar plus tummen. Allt det här kunde göra en ängslig, men när vi bjuder till med all swahili vi kan komma ihåg, så möter immigrationsluckan med all den kenyanska godmodigheten. Det hela tar mindre än fem minuter med erfoderliga stämplar, skanning av tio fingrar och ansiktet, och känslan är närmast som att ha träffat en gammal vän. Hakuna matata.
Vi får en bil in till Amani Gardens, Fridens trädgårdar, där vi övernattar först. Det är en fortsättning på ett gästhem som amerikanska mennonitmissionärer drev. Sedan 1964, får vi veta idag. Det betyder att vi bott här vid ärenden i huvudstaden 1964-68, 1970-73, 1992-96, och 2006. Idag blir det mera kenyansk charm. Två av personalen är "nästan" hemma från de orter vi tänker söka upp up-country (här är nästan alltid någon nästan släkt med någon). Lite som en stor familj.
Känns bra.
Intressant att notera att den enes kroppshållning liknar pappas och den andres mammas. Gener...
SvaraRaderaJahaa, noterade det symmetriska först vid betraktande av bilden. Men du menar att det är två olika (komplementära) poséer? Jag ser det som spegelsymmetri. Spegelneuroner. Orhan Pamuk har skrivit om symmetri i Det vita borgen och Minnen av en stad.
RaderaMenyn: "a choice of triple samosas" som aptitretare, en mustig köttstuvning med bönor och morötter med chapati som huvudrätt.
RaderaSkönt att ni är framme nu! Habari za safari?
SvaraRaderaHabari njema. Safari ndefu. Nyumba safi. Watu wazuri. Kesho safari tena.
RaderaJambo! Satt och översatte din kommentar på föreläsningen. Jag tror jag knäckte koden. :D Pole na safari! :)
Radera