Kristians resor

Så är vi tillbaka där vi började, efter start i hällande regn efter midnatt från Nairobi, natten som "i en dåligt eldad bastu", till skarpt solsken i Doha på morgonen, över Iran (!), Kaspiska havet och Ryssland, till Helsingfors och Vasa, 17.22 (12 minuter försenat). Freja kom och hämtade mig och Thomas' Elisabet hämtade honom. Tack, kära barn! At Vasa airport. To Wasundi and back. Foto, Freja N. "Det är inte målet, utan resan." Och gratulationer till Thomas på jämna dagen!

Kafe Afrikana, Mall, Westland Medför man en kompass är man aldrig helt vilse. Är man från Finland pekar den röda nålspetsen alltid hemåt. Det ska förstås vara en Suunto kvalitetskompass.

Måste väl skriva det då. Trots yllepipo, ylletröja och yllesockor blev jag förkyld. Thomas också. Började med halsen. Så snuva. Så hosta. Är väl bättre nu. Men det är hur som helst skönt med yllesockor.

Andra gången in från Jomo Kenyatta international airport till stan. Det tog en timme och tio minuter i fredagstrafiken på huvudleden Uhuru Highway , varmt jämfört med Kericho, och rökigt och stökigt. I korsningen av Uhuru och University Way ligger den (ena) lutherska kyrkan (Evangelical lutheran church in Kenya), som är kyrka för Arch diocese, ärkestiftet. Tvärs över University Way står katolska St Paul's cathedral. Symboliskt på något sätt: det var paulusläsning som en gång gav upphov till reformationen. Bilden av kyrkan är tagen ur bilfönstret och inte "tillrättalagd". Kanske realistisk på det viset.

Så flög vi över Stora Rämnan den här gången. Intressant att se Kisumu uppifrån och landskapen vi åkt genom. Kisumuflyget far över den smala vik av Viktoriasjön där stan ligger och det syntes gröna strimmor på vattenytan. Det lär vara betydande problem med vattnet i sjön. När vi kommit över Riftdalen syntes ett runt hål i molnen. Det låg över en sjö. Det kan vara Nakurusjön eller Naivashasjön (eller Elementeita). Jag gissar på Naivasha , men det är svårt att veta fastän man tittar på kartan.

Behöver du bil och förare i Kericho och däromkring? Då rekommenderar vi varmt: Nicholas Kipkorir och hans Toyota Premio X Mobil +254 723 622 962 Hemma lite utanför Kericho, bil i prickfritt skick, lugn och säker körning i den utmanande trafiken. Låter ett namn på Kip - bekant? Säkert. Det är från höglandet, bland annat Kericho och Nandi, som alla fenomenala långdistansare kommer! I torsdags tog Kenyas Kinyamal guld i 800 meter i Commonwealth Games i Australien. Idag blev det guld på 10 000 meter. Kenya!

Vitaliserad av allt grönt i tisdagens arboretum  - kulturens vetenskapliga skyltar hade ramlat, men naturen var ju oberörd - kände jag på onsdagen att jag vill se östra arboretum . Trodde att västra kallas "Unilever" (storföretaget inom bl.a. te- och mjölkproduktion) och östra efter platsnamnet " Chagaik " men båda "sponsras" ltydligen av företaget, av skylten att döma. Min egen nomenklatur blir nu: västra arboretum, 3 km väster om Kericho, vid C23 (inte C22 som Google maps anger); östra arboretum, 8 km öster om Kericho, söder om B1 (Chagaik). Frågade Nicholas, vår chaufför som är kerichobo, vad "Chagaik" betyder på kipsigis, men han var inte säker. Ska konsultera äldste. Östra är i fint skick, urgamla träd, hälften av skyltarna på benen, och bara lite skräp. Där fanns tre parkarbetare som jag gav en minilektion i miljövård, de försäkrade att det kommer en annan grupp följande dag som städar. Eukalyptus ... av någon varietet ... Austral

I arboretum Arbor , arboris "träd", är visst ett exempelord i latin för 3 deklinationen, och arborétum lär betyda träddunge. Idag ska arborétum betyda en "trädplantering för vetenskapliga, pedagogiska eller estetiska behov". Kericho håller sig med två arboréta : Unilever arboretum 3 km väster om stan, där vägen till Sotik C23 grenar söderut från B1, och Chagaik arboretum 8 km öster om stan, alldeles söder om B1. Idag tog jag mod till mig och bestämde att jag går hela tre kilometer från hotellet till det närmare arboretum. Satte iväg kl 8 då solen redan stigit 1 1/2 timme (upp i öster, rakt över huvudet, ner i väster). Det var lång nerförsbacke och en rejäl remsa utanför körbanan på B1 som ändå är en huvudled från Mombasa över Nairobi genom Nyanza och vidare till Uganda och ända till Zaire: tankbilar, långtradare och persontrafik för många miljoner mänskor. Det tog 30 minuter precis som Google maps säger. Arboretum är inhängnat med taggtråd och jag gick

Mellan Kericho och Chesinende Måndag fick vi komma till Chesinende kursgård på fika och lunch hos Kerstin , Evangelisk luthersk mission - Bibeltrogna vänners missionär och Peace Coordinator i Kenyas lutherska kyrka (ELCK). Kerstin har arbetat många år i Kenya, under senare år med försoningsarbete efter det våld och internflykt som många kenyaner blev offer för efter valet 2007-8. Kerstin och Thomas på Kerstins veranda Förutom de goda maten (+++) blev det rundvandring på Chesinende. Chesinende är en kursgård och en liten församling med sex predikoplatser. Vi fick träffa evangelisten Wesley och församlingsäldste. Kyrkan i Chesinende

Så här roligt har vi på Sunshine . Han i personalen heter David . Sol ute, sol inne. Jua nje, jua ndani.

Kyrkan i Matongo, byggd på 1950-talet 1  söndagen efter påsk, "Uppståndelsens vittnen", firade   vi   gudstjänst i Matongo kyrka. Matongo är den andra missionsstationen som byggdes av den svenska lutherska missionen på 1950-talet. Där växte vi upp 1963-68 efter Wasundiepisoden. Det var vår hemkyrka. Vägen genom Matongo med klockstapeln mitt emot kyrkan Det är överflödigt att säga att Matongo ligger på en sluttning eftersom det mesta i provinsen Nyanza är berg, kullar och dalar. Matongo ligger vid vägen från Sondu upp mot Ikonge, som redan hör till samma telandskap som Kericho. Sondu är en gammal mötesplats för kisii (Kisii stad och distrikt), luo (Kisumu) och kipsigis (Kericho). Området sluttar mot öster mot en djup dal och mot kipsigisområde i bergen på andra sidan. Sluttningen hejdar sig halvvägs så mycket att vägen, kyrkan och skolan får nästan plan mark. Kyrkan i Matongo Vi parkerade innanför de täta cypresshäckarna som vuxit senare. Det kändes h

Det har regnat varje dag. Tisdag när vi kom med buss över Stora gravsänkan Nairobi-Nakuru-Kericho var halvsolig, och vi hade bara hittat hotellet och kommit under tak då det började ösa ner. Det är kraftiga skurar med åskbrak - precis som man minns det, mest en timme. Efteråt kan det fortsätta dugga fint. Onsdag och torsdag då vi varit nere på slätten i Kisumu hade vi präktiga regn på hemvägen. Fredag när vi strosade i Kericho köpte vi var sitt paraply och fick använda dem före vi var tillbaka i hotellet. Den dagen började regnet redan kl 12. Jag går inte omkring med en termometer i fickan så jag tror på accu weathers siffror: 25 grader i Nairobi, 19-22 grader i Kericho, och 27 grader i Kisumu (Rut kan kanske precisera data för Kisumu). För Kericho känns omkring 20 korrekt. Det har inte varit molnfritt än, ser vi mer av solen känner man värmen, och när regnskuren kommer är det lite svalt. Allt är förstås prima finskt sommarväder. Folk här beklagar den rysliga baridi , "k

Idag har vi gett oss själva ledigt och bekantat oss med centrum i Kericho. Till slut kom vi till bokhandeln, en härlig, välfylld bokhandel. Besöket gick ganska bra, jag köpte bara tre. På hemvägen kom ett häftigt regn med åska, idag 11.55. Vi hade varit förståndiga och köpt paraplyer.

Idag besökte vi en speciell plats för oss som heter Wasundi . Wasundi ligger uppe i bergen ca 40 km norr om Kisumu.  Det var hit vi kom, far, mor, Thomas , 5 år, och jag, 2 år, hösten 1963 . Wasundi skulle bli en missionstation och början bestod av två jordhus och en jordkyrka. Det blev inte så, familjens vistelse på Wasundi blev bara några månader. Idag var vi tillbaka där, en speciell upplevelse för Thomas som minns en hel del - jag har inte egna direkta minnen. Vi mötte flera personer där som vi kunde diskutera med - det finns alltid människor runt en här. Vi stod alltså på samma jordplätt som för femtiofyra år sedan. Om händelserna för 55 år sedan kan man läsa i: Gustav Norrback , Kenyamissionen 1963 - 1973 (1998). På Thomas webbsida Jeppo Tower finns mängder med material.

På väg hem till Kericho mellan två regn efter en innehållsrik dag i Kisumu. Vi hade planerat träff med Rut, och oplanerat fanns Alf och Mona där (tre timmars resväg), och Evans (Etiopien). Härligt.

Någon uttryckte mild skepsis mot att packa yllemössa, -tröja och -sockor för resan. Men i vårt basläger i Kericho (ja, du har läst namnet i tehyllan) är höjden 2167 meter och dygnets temperatur går från 19 grader på dan till 12 grader på natten. Punktligt som klockan kommer ett rejält regn mellan kl 16 och 17. I vår coffee lounge brinner en terassvärmare - bekant från ruggiga höstkvällar. Den värmer utanpå och mjölkteet inuti.

Flyget mellanlandade i Doha i Persiska viken men styrde inte rakt mot Nairobi sydväst över Arabien, utan i motsatt riktning ut över viken, norr om Emiraten, och först sedan in i Oman, nu med kurs sydväst. När vi sedan lämnar Oman och flyger över Adenviken når vi Afrika strax norr om spetsen på Afrikas horn. Är det någon annan som tycker sig se hornet (norrifrån)?

Efter den andra sträckan, på dryga 4500 km, från Doha, landar vi i Nairobi. Huvudbyggnaden ser mycket mindre ut än jag minns, och sliten. Värmen och fukten känns. Visum är oändligt mer enkelt än man vågade hoppas på: vi blir på något sätt "utvalda" ur den allmänna röran av en funktionär som leder oss längs en vägg i salen till två glada immigrationsfunktionärer i luckor som visar vara utrustade med både ansiktskameror och fingeravtrycksläsare för fyra fingrar plus tummen. Allt det här kunde göra en ängslig, men när vi bjuder till med all swahili vi kan komma ihåg, så möter immigrationsluckan med all den kenyanska godmodigheten. Det hela tar mindre än fem minuter med erfoderliga stämplar, skanning av tio fingrar och ansiktet, och känslan är närmast som att ha träffat en gammal vän. Hakuna matata . Vi får en bil in till Amani Gardens , Fridens trädgårdar, där vi övernattar först. Det är en fortsättning på ett gästhem som amerikanska mennonitmissionärer drev. Sedan 1964, få