Till barndomens hemkyrka

Kyrkan i Matongo, byggd på 1950-talet

1 söndagen efter påsk, "Uppståndelsens vittnen", firade vi gudstjänst i Matongo kyrka. Matongo är den andra missionsstationen som byggdes av den svenska lutherska missionen på 1950-talet. Där växte vi upp 1963-68 efter Wasundiepisoden. Det var vår hemkyrka.

Vägen genom Matongo med klockstapeln mitt emot kyrkan

Det är överflödigt att säga att Matongo ligger på en sluttning eftersom det mesta i provinsen Nyanza är berg, kullar och dalar. Matongo ligger vid vägen från Sondu upp mot Ikonge, som redan hör till samma telandskap som Kericho. Sondu är en gammal mötesplats för kisii (Kisii stad och distrikt), luo (Kisumu) och kipsigis (Kericho). Området sluttar mot öster mot en djup dal och mot kipsigisområde i bergen på andra sidan. Sluttningen hejdar sig halvvägs så mycket att vägen, kyrkan och skolan får nästan plan mark.

Kyrkan i Matongo

Vi parkerade innanför de täta cypresshäckarna som vuxit senare. Det kändes högtidligt att gå till gudstjänsten  i den kyrka där man firat senast 1968, under arbetsperioden på 90-talet var det mest kyrkans årsmöten som förde till Matongo (vi bodde då på Atemo och Ogango).

 Vi hade knappt kommit till kyrkdörren då en pensionerad präst med Bibeln under armen var där. Det tog ett ögonblick att känna igen kollegan från prästseminariet MLTC (senast 1996 och 2006): John Momanyi. En stund senare var en annan gammal vän till våra föräldrar från 60-talet där: prästen Nicholas Oenga. John bjöd oss in i "sakristian" uppe i tornet där vi träffade den gamla evangelisten Samuel som  ledde gudstjänsten. En termos med mjölkte verkar finnas alltid när den behövs.

Prästen John och Thomas före gudstjänsten

Gudstjänsten tog vid enligt den 600-sidiga bönboken som blivit färdig 2008. På den gamla tiden fanns bara kisiisångboken Ogotera (ingår nu i bönboken), så mycket har skett inom liturgin. Framför allt fick vi använda boken i söndagens gudstjänst

Hälsning swahili/kisii under Kungörelser. Foto, Nicholas.